Fortsätt till huvudinnehåll

spongebob smeerpants;)

ja den rubriken kommer från 2 och en halv män, otroligt bra serie.
Jag tycker att den är i klass med serier som Skål och Vänner som rankas som några av "tungviktarna" i sitcom-världen:) Sällan det är ett dåligt avsnitt kan jag tycka.

Ja, hade jag skrivit det här inlägget för några timmar sedan hade det vart ett jävlapisslivkanmanintebaradö-inlägg, men nu blev det verkligen inte så. Några små val den här dagen gjorde att jag känner mig lite lycklig nu:)

Dagen började egentligen igår, då jag hade en total jävla pissdag av olika anledningar, somnade inte riktigt förrän vid tre-tiden av olika anledningar. Vaknade inte förrän klockan 9, på grund av ovanstående ickenämnda anledningar. kom på jobbet, där jag inte gör så jävla mycket just nu, det viktigaste är att komma dit och känna gemenskap.
KISS MY ASS säger jag, jag känner mig som ett jävla hjon på jobbet. Jag vill göra saker men kan inte på grund av trasig rygg och inflammerade hälsenor, känner mig inte motiverad att kliva upp klockan 06:30 för att gå och sätta mig att surra i en källare, men jag gör det ändå för att det är det som krävs av mig, jag måste ha struktur.
I vilket fall så gick jag och kände att allting var/är piss inte lust med nånting, får nåt trevligt samtal på dagen som gör mig mycket muntrare och det blir ett par till under dagen.

Kommer i alla fall hem och slänger mig framför datorn och kollar runt lite, och då ringer jessica och vi surrar ett bra tag. Det bestäms lite senare att jag ska komma ner en sväng för hon har bakat sockerkaka (väldigt god måste jag säga att den blev) och ganska precis klockan 21:00 kommer jag in genom dörren.
William och J är i sovrummet, och de kommer ut efter en stund då han har vaknat, han har hela tiden blicken fäst vid mig men jag försöker inte att jaga upp honom ifall han ska somna om.
Jessica sätter sig i soffan och det tar inte lång stund innan han kastar sig emot mig ger mig en puss och en stor kram och är på väg att somna in.
J går ut i köket och snickrar på med baket, och jag känner att han har somnat till fortfarande hårt kramandes om mig. Han vaknar till hastigt, ser lite yrvaken ut tittar mig i ansiktet och ler med hela sitt lilla ansikte som om han var orolig att jag skulle vara nån annanstans, sedan kramar han mig igen och somnar till. Detta gjorde mig rörd, kämpade som bara den att tänka på nåt annat men lyckades inte och det kom ett par tårar från mina ögon, tur att ingen såg säger jag.
Kände plötsligt hur mina senaste skitdagar inte betydde ett skit, jag kände att jag fylldes av värme från det lilla barnet,samtidigt som jag kände lite vemod då jag själv längtar efter ett barn.
Främst av allt kände jag lycka och harmoni som bara barn och djur kan ge mig, underbar känsla som jag kommer att ha med mig flera dagar kan jag säga.
När modern senare kommer in i vardagsrummet vaknar han till då han sovit oroligt, han var inte sig själv utan att det syntes att han började bli lite dålig.
Han fick låna min nyckelknippa som har en liten ficklampa, och varje gång han lyckades få den att lysa gjorde han nån min som fick både mig och J att skratta så tårarna rann, minen går inte att beskriva men fruktansvärt skoj var det för oss alla tre.



Sedan finns det en annan sak som gör mig på bra humör, och det var när jag pratade med J, eller ska man skriva pratar med då jag fortfarande har sms-korrespondens med henne:) Läste hennes nya blog och det var med ett leende jag läste den, nu är inte allt ljust men den är mer ljus än i höstas och det gör mig glad:)

Nej nu blir det att vila hjärnan med ett its always sunny in philadelphia-avsnitt!!

Gutår båd natt och dag!
Ny vällust, nytt behag!
Fukta din aska;
Fram bränvins flaska;
Lydom Bacchi lag;
Gutår båd natt och dag!
Si vår Syster Cajsa Stina;
Si hur hännes flaskor skina.
Kära ta hit stopet, :||: grina;
Grina, svälj och drick, som jag.
Fredmans epistel N:o 1

over and out/micke

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hemmafinalen..

Nu är det officiellt över... Före och efter -59kg Ett vemod blandat med lättnad fyller min kropp, när "lamporna" släcks och jag sakta glöms bort kommer ändå min resa att fortsätta. det finns massor av saker att jobba med, där tankemönster och nytt sätt att leva ligger i fokus, jag väger mig inte utan jag använder helst måttbandet, jag har vägt mig en gång sedan finalen spelades in men måttbandet är snällt mot mig. När finalerna skulle spelas in jag jag måttfullt laddad för detta och ville mest att det skulle vara över. Jag kände inte att jag hade nåt att fira, När jag såg Viktor Ibbe Johanna och de andra som ser "färdiga ut". Själv kände jag att : Varför ska jag fira något än? skulle jag komma in på slottet idag så skulle jag ändå vara 10-15 kg tyngre än vad Viktor hade för startvikt. Dagen blev ändå mycket bättre än jag kunnat föreställa mig, att få träffa deltagarna, gamla deltagare produktion och tränare var en fröjd, som att ta studenten igen,

feelgood:)

Japp, efter att jag hade somnat vid 7-tiden på lördagen så klev jag upp 12:20 mer trött än jag brukar vara med tanke på den tid jag sovit. Hade fått några sms och sedan ringde Jessica och ville ha skjuts senare på dagen till Birsta. Jag satte mig vid datorn och hade en MYCKET intressant konversation på msn, det slutade iallafall trevligt. vid 15-tiden ringde Jessica och var klar så jag masade mig in i duschen aningen trött fortfarande trots att lasse serverat ett delikat bryggt kaffe och en energidryck. hämtar i allafall det(självutnämnda) oskyldiga flickebarnet och beger oss till det aningen öde IKEA-området. Börjar med att gå in på själva IKEA, går upp för trapporna när hon utbrister "visst är det nere lamporna är va?" varpå jag svarade, så passande att vi gick upp först då! Nu är det inte frågan om att jag är lat eller så, men jag tyckte det var tämligen onödigt;) Handlingen gick i tjejmått över förväntan, och mätt i killmått en smärre katastrof;) men jag tunat in tjejtemp

Michael Willysson, död men lycklig!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet... Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain. Kunde vart skrivet igår....... Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat. Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.  Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt. Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att