Sitter på min balkong, den är belägen på 7 våningen och cirka 85 meter över havet. Utsikten är fantastisk och den lilla vind som kommer in fläktar underbart. Men det är ju inte därför jag är här, för att ni ska läsa trivialt skit om hur jäkla bra jag har det på en skitbalkong cirka 1 km från en av världens största pappersfabriker. Nej upphovet till min skrivlust är att vi svenska folket (övervägande män, kan man med måttlig fantasi anta), har tagit på oss "dumihuvudetmössan" på allvar just nu. Svensken överlag slår sig gärna för bröstet och framhäver hur bra vi är jämte övriga världen, hur vidsynta vi är, ja så länge inte "Bogdan" som äger grillen får för sig att köpa hus i området. hur ska det se ut med huspriser och allt? Ja och hur har han råd egentligen? Kanske för att han jobbar arslet av sig 7 dagar i veckan och har strukit ordet semester och ledighet ur sin vokabulär, men detta är en annan historia. Vi i Sverige förfäras ju över att vissa muslimska kvinnor