Give me back my broken night, my mirrored room, my secret life it's lonely here, there's no one left to torture ... Så börjar "The future" av Leonard Coen, en fantastisk låt som gav mig rysningar första gången jag hörde den. Låten kommer i slutet av en av historiens bästa filmer: Natural born killers. Med det vill jag egentligen inte säga nånting förutom att den skulle kunna vara soundtracket till mitt liv. Har samma sällsamt muntra världsåskådning som textförfattaren (det är här som ni med känsliga spröt kan ana en svag doft av ironi från bloggaren), och därför ligger musikstycket mig varmt om hjärtat. I kväll efter att ha skjutsat några människor in till stan så blir jag smärtsamt påmind om ett beslut jag tog här i våras. beslutet kom efter 5 års vånda och gör fortfarande väldigt ont. På väg hem från staden de så angeläget ville besöka, tänkte jag i min enfald att lite musik från radion kunde muntra upp lite. Slår på radion och inledningen till &