Fortsätt till huvudinnehåll

Hemmafinalen..





Nu är det officiellt över...

Före och efter -59kg
Ett vemod blandat med lättnad fyller min kropp, när "lamporna" släcks och jag sakta glöms bort kommer ändå min resa att fortsätta.
det finns massor av saker att jobba med, där tankemönster och nytt sätt att leva ligger i fokus, jag väger mig inte utan jag använder helst måttbandet, jag har vägt mig en gång sedan finalen spelades in men måttbandet är snällt mot mig.


När finalerna skulle spelas in jag jag måttfullt laddad för detta och ville mest att det skulle vara över.
Jag kände inte att jag hade nåt att fira, När jag såg Viktor Ibbe Johanna och de andra som ser "färdiga ut". Själv kände jag att : Varför ska jag fira något än? skulle jag komma in på slottet idag så skulle jag ändå vara 10-15 kg tyngre än vad Viktor hade för startvikt.

Dagen blev ändå mycket bättre än jag kunnat föreställa mig, att få träffa deltagarna, gamla deltagare produktion och tränare var en fröjd, som att ta studenten igen, (fast denna gång kommer jag ihåg den).
Jag hade ett mål med invägningen och det var att slå Micke Fridebäck (fjolårsvinnare och legend) i antal Kilon, han hade 58.8 kg. Tanken med det var att om jag inte kunde vinna hemmapris så kunde jag slå fjolårsvinnaren.

Att kliva upp på vågen en sista gång var skönt och jag ville verkligen under 180kg en siffra som har stor betydelse för mig.
En gång i tiden gjorde jag en satsning och när jag kom under 180 kg tänkte jag ; "Jag ska aldrig över den siffran igen", några år senare hade jag min toppnotering på kring 280kg. Så det kommer jag aldrig säga igen, men jag vill verkligen under den siffran.

När sedan vågen visar 178,8kg så blev jag för första gången skitglad, jag slog målet och jag kände mig som en vinnare. Detta kommer sporra mig framledes, känslan ATT jag KAN.

Nu är det som sagt "officiellt över" och nu kan jag bara koncentrera mig på att ta hand om mig själv, det tuffaste jag gjort hittills i mitt liv.
Finns så många som ska tackas för detta och det kommer senare i ett annat inlägg ;).

Jag är överväldigad över all positiv respons jag fått, och kunde inte drömma om detta innan om jag ska vara ärlig, jag har lite svårt att ta in att jag gjort en bra prestation men jag försöker verkligen att förstå. Jag tackar för alla fina kommentarer och hejarop !

275kg tung
3 år! sedan sist jag skrev i denna blogg, det kommer inte bli 3 år till nästa inlägg,  det kan ni vara säkra på

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

feelgood:)

Japp, efter att jag hade somnat vid 7-tiden på lördagen så klev jag upp 12:20 mer trött än jag brukar vara med tanke på den tid jag sovit. Hade fått några sms och sedan ringde Jessica och ville ha skjuts senare på dagen till Birsta. Jag satte mig vid datorn och hade en MYCKET intressant konversation på msn, det slutade iallafall trevligt. vid 15-tiden ringde Jessica och var klar så jag masade mig in i duschen aningen trött fortfarande trots att lasse serverat ett delikat bryggt kaffe och en energidryck. hämtar i allafall det(självutnämnda) oskyldiga flickebarnet och beger oss till det aningen öde IKEA-området. Börjar med att gå in på själva IKEA, går upp för trapporna när hon utbrister "visst är det nere lamporna är va?" varpå jag svarade, så passande att vi gick upp först då! Nu är det inte frågan om att jag är lat eller så, men jag tyckte det var tämligen onödigt;) Handlingen gick i tjejmått över förväntan, och mätt i killmått en smärre katastrof;) men jag tunat in tjejtemp

Michael Willysson, död men lycklig!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet... Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain. Kunde vart skrivet igår....... Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat. Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.  Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt. Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att