Mannen som talar med.........Alla?

Dagen har jag spenderat mestadels ute i den härliga höstluften, men med ett litet svårmod i bröstet. jag blir förundrad över hur människan många gånger är så uppe i sina egna arslen att den vägrar inse sitt eget ansvar i vardagen runt denne. Både jag själv och en närstående har upplevt detta på nära håll under helgen, vilket resulterat i denna klump i bröstet. Min egen Konvalescens har en positiv trend, och trots lite stress har jag klarat mig ganska bra. Nu ska jag dock se till att jag inte får hybris och lyssnar på egot som kallar mig odödlig och stark, utan förnuftet som säger att skynda långsamt. Min älskade tyra ser ju på mig att jag inte är som jag ska, och vill gärna ta hand om mig.. Det sätt hon tar hand om mig är att se till att jag ska vara i fred, vilket uttrycker sig i att hon drar upp sitt finaste pepsodentleende och låter som hon kom från helvetet i fall det kommer nån och stör. man har ju iallafall uppbackning;) En lite rolig sak inträffade då en god vän och jag pratad

Denna dagen lärde mig massor, vilket jag raskt förnekar och det faller in i en djup glömska. Haft oro i kroppen hela dan, som fick sitt utlopp i att jag städade den lägenhet jag befann mig i. Trots att städmottagaren föreföll väldigt nöjd, så finns en svag bitter smak i att jag inte befann mig hemma.... Hade behövts. Baksmällan kom mer eller mindre omedelbart då jag hade kraftig yrsel och spykänslor under ett par timmar, skakade i hela kroppen också av ansträngningen. Just nu sitter jag i soffan och njuter av bra musik och lugnet och trevligt sällskap. Är för tillfället utan bil, då jag anser mig vara en fara i trafiken stundtals. Jag saknar dock bilen nu då jag bara vill göra nånting, åka och ta en kaffe få luft, energi, utlopp för oron. Hur som helst har dagen överlag vart bra, och bus med treåringar har dominerat det minnesvärda av denna dag. Morgondagen skall spenderas i guds fria natur och friska luft, ifall vädergudarna inte väljer att ta en gestalt i form av "hagamannen&quo

Under den senaste veckan har jag fått ett smärtsamt uppvaknande, jag är tydligen varken superhjälte eller på nåt sätt odödlig. Detta trots att jag mer eller mindre blivit lovad av nån inre röst att detta skall vara sant och inte bara en illmarig spratt som mitt undermedvetna spelat mig. Detta har hänt: Onsdag 14/9, klockan 10:00... Sitter med en kopp kaffe på det lokala gymmet (namnet skall basuneras ut när jag har tillräckligt många besökare så jag kan få en hacka för det, det vill säga "when hell freezes over") tillsammans med Joel och Johan. Undertecknad känner en oerhörd motivation till det kommande spektaklet och kan inte bärga sig för det som komma skall. Joel och undertecknad skulle köra igenom överkroppen i lagom mängd så att den stundande träningsvärken skulle vara så där lagom njutbar och inte som en hästspark från helvetet. Det hela förflöt fantastiskt bra och efter passet var euforin total, här skulle man kunna säga att "peaken" för mitt välbefinnande in

Idag har jag haft en dag med massa intryck, fast jag suttit i en bil i 9 timmar. "Graviditetpsykosen" som drabbat Sverige tycker jag är smått fantastisk. nån gång i juni ropade(detta enligt kändisstalkern Hasse Antonsson) Victoria ut: Daaniieel, LIGG MÄ MÄ! Detta samlag ledde tydligen till det lilla foster som nu blivit lite av en världsnyhet, ett barn kommer till världen. Det uppväger med råge svältkatastrofer, terror-mord, dödsskjutningar och annat här i världen(observera den svaga doft av ironi i den meningen). Eller är det just detta som vi behöver, en liten glad nyhet om en bebis så att vi kan sluta att känna skuld för våra tillkortakommanden som medmänniskor i en grym värld. Varför är just detta en bra nyhet? Det enkla svaret är nog att det är en framtida tronarvinge. Jag tror (som jag hört någon säga tidigare) att kungafamiljen är för många den familj de inte själva har, man ser Kungen och Drottningen stoppa korv med barnen till jul, Är runt om i världen eller bara p

Klockan är strax efter 07:00 och irriterande nog ringde det på min telefon. Jag var inte medveten om vem som ringde eller för den delen varför jag över huvud taget bemödar mig att kliva upp för att hämta denna gudsförgätna tingest telefonen utgör. Jag svarar... dock för sent, jag ringer upp frågar vad man vill men personen på andra sidan säger att hon inte ringt mig, hettan på kinderna börjar sakteliga blossa upp, men hejdas i samma stund som jag inser att personen på andra sidan är Linnea. Hon förklarar att det är Thea som ringt mig, samma Thea som ringt mig ett par gånger innan och lagt på luren innan jag hunnit svarat. Modern till denna flicka talar om för mig att jag är sist i hennes telefonlista och således är ett lätt föremål för illvilliga busrigningar, hon förklarar även att förövaren har bokat in 2 möten den gångna veckan via hennes telefon. Modern ber om ursäkt för att jag blivit väckt, men jag säger att det inte är nån stor sak. Känslan inför detta busringande flickebarn är

Hejsan nu känner jag att jag måste delge världen, eller åtminstone de 3 som läser skiten jag skriver ibland en del saker som har inträffat och kanske nånting som kommer att inträffa. dygnet som har gått har jag varit med om några bisarra saker, börjar med att en bil exploderar på parkeringen där vi bor, den tar även med sig tre andra bilar som förstörs i den efterkommande branden... Det var trots allt inte det som var det knepigaste i går kväll. Det var vid 01-tiden i natt då jag väntade samtal som jag märkte att jag förlagt min telefon(förövrigt ett fenomen som inträffar cirka 6 gånger varje dag), jag söker och jag blir mer förbannad. jag ringer upp telefonen och hör den svagt men kan inte lokalisera ljudet,då min hörsel är mer än nedsatt. Så efter några dampanfall primalskrik och sedemera handgemäng med betongväggen går jag på toa för att kissa... plopp! ner på golvet ramlar min telefon, jag har HAFT dom i kallingarna hela tiden. Den naturliga följdfrågan torde vara uppenbar, VAR

Nu sitter jag i lägenheten i Borås och funderar på hur i helvete jag hamnade här. jag trivs och vantrivs med samma gång, saknad och längtan gör att tiden står stilla här nere. Det finns bra saker med Borås med men det handlar mest om praktiska saker inget annat. På tal om senap så lyssnade jag på utrikeskorrespondenterna i P1 härom kvällen, och det var en sak som eggade mitt intresse. Det handlade om Italien och hur de ser på homosexuella människor, man får inte kalla sig familj om man lever som kvinna kvinna eller man man. Detta kan ju få praktiska konsekvenser om till exempel den man bor med blir sjuk och åka ambulans, då får man inte åka med för att man inte kan bevisa att man är en familj. Nu har de homosexuella människorna i Italien lite ljus i sikte på tack vare profitsuktande företag som bland annat svenska IKEA. IKEA vill knyta upp människor att handla hos dom genom IKEA FAMILY, man blir således medlem och av nån skum anledning handlar man mera. Men problemet är ju att den köps