Mannen som talar med.........Alla?

Snart hemgång... Det som började med ett besök på två veckor, är nu cirka 7 månader senare äntligen på väg att få ett slut.. Åtminstone för ett kort tag, jag vet inte hur det ser ut framöver, men det har vart väl värt mödan så här långt. Jag har inget emot Borås, men känner att bo lite så där temporärt inte är helt lysande efter 7 månader.. Att staden (läs hålan) är relativt död gör ju inte saken bättre.. All fritid, ja eller den lilla fritid som finns går åt till att träna och vila. Detta låter lysande och det är det på många sätt, men nu börjar rastlösheten infinna sig på allvar. VILL HEM! inte mer än så, sova i sin egen säng, göra sånt som inte kretsar kring jobb hela tiden, umgås med andra än man jobbar med osv.  Ett par veckor kvar bara.. Det mest positiva med denna lilla utflykt är att jag inte mått så här bra fysiskt på väldigt väldigt länge, är starkare och mycket bättre kondition och vikten är sakta på väg ner. Tre år som sjukskriven, och sedan utförsäkrad är i...

Ja den skrivlust jag många gånger har, kvävs av den lättja jag många gånger låter styra mitt liv. Jag är ju ingen "bloggolog" som många andra utan skriver då jag känner att något ointressant måste skrivas. Mitt liv flyter på här hemma i Timrå, hemflytten kändes som att den kom närmare för var dag och för några månaders sedan var den en realitet. Jag saknar staden Borås, började få koll på stan och fick några trevliga kontakter som jag vårdar lika bra som mjölk i solsken. Det första jag tog beslut om när jag flyttade hem var att ta tag i min träning igen, det har jag gjort och jag flitig närvaro, samt att mina pass börjar bli bra. Känner av en axel men annars har de skavanker jag haft blivit som bortblåsta. Sakta men säkert börjar kroppen svara positivt på träningen. 4-5 dagar i veckan äntras den gråa dörren, och trevligt "välkommen" ljuder från den kvinnliga datorröst som förkunnar att jag tryck in mina 4 siffror på träningskortet. Även om jag är en bra karl och för...

Nu sitter jag i lägenheten i Borås och funderar på hur i helvete jag hamnade här. jag trivs och vantrivs med samma gång, saknad och längtan gör att tiden står stilla här nere. Det finns bra saker med Borås med men det handlar mest om praktiska saker inget annat. På tal om senap så lyssnade jag på utrikeskorrespondenterna i P1 härom kvällen, och det var en sak som eggade mitt intresse. Det handlade om Italien och hur de ser på homosexuella människor, man får inte kalla sig familj om man lever som kvinna kvinna eller man man. Detta kan ju få praktiska konsekvenser om till exempel den man bor med blir sjuk och åka ambulans, då får man inte åka med för att man inte kan bevisa att man är en familj. Nu har de homosexuella människorna i Italien lite ljus i sikte på tack vare profitsuktande företag som bland annat svenska IKEA. IKEA vill knyta upp människor att handla hos dom genom IKEA FAMILY, man blir således medlem och av nån skum anledning handlar man mera. Men problemet är ju att den köps...