Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2011

tankar i natten...

Idag har jag haft en dag med massa intryck, fast jag suttit i en bil i 9 timmar. "Graviditetpsykosen" som drabbat Sverige tycker jag är smått fantastisk. nån gång i juni ropade(detta enligt kändisstalkern Hasse Antonsson) Victoria ut: Daaniieel, LIGG MÄ MÄ! Detta samlag ledde tydligen till det lilla foster som nu blivit lite av en världsnyhet, ett barn kommer till världen. Det uppväger med råge svältkatastrofer, terror-mord, dödsskjutningar och annat här i världen(observera den svaga doft av ironi i den meningen). Eller är det just detta som vi behöver, en liten glad nyhet om en bebis så att vi kan sluta att känna skuld för våra tillkortakommanden som medmänniskor i en grym värld. Varför är just detta en bra nyhet? Det enkla svaret är nog att det är en framtida tronarvinge. Jag tror (som jag hört någon säga tidigare) att kungafamiljen är för många den familj de inte själva har, man ser Kungen och Drottningen stoppa korv med barnen till jul, Är runt om i världen eller bara p

är ett offer för livlig stalker...

Klockan är strax efter 07:00 och irriterande nog ringde det på min telefon. Jag var inte medveten om vem som ringde eller för den delen varför jag över huvud taget bemödar mig att kliva upp för att hämta denna gudsförgätna tingest telefonen utgör. Jag svarar... dock för sent, jag ringer upp frågar vad man vill men personen på andra sidan säger att hon inte ringt mig, hettan på kinderna börjar sakteliga blossa upp, men hejdas i samma stund som jag inser att personen på andra sidan är Linnea. Hon förklarar att det är Thea som ringt mig, samma Thea som ringt mig ett par gånger innan och lagt på luren innan jag hunnit svarat. Modern till denna flicka talar om för mig att jag är sist i hennes telefonlista och således är ett lätt föremål för illvilliga busrigningar, hon förklarar även att förövaren har bokat in 2 möten den gångna veckan via hennes telefon. Modern ber om ursäkt för att jag blivit väckt, men jag säger att det inte är nån stor sak. Känslan inför detta busringande flickebarn är

Likt en nyrakad bäver träder jag in i framtiden med en svag ångest..

Hejsan nu känner jag att jag måste delge världen, eller åtminstone de 3 som läser skiten jag skriver ibland en del saker som har inträffat och kanske nånting som kommer att inträffa. dygnet som har gått har jag varit med om några bisarra saker, börjar med att en bil exploderar på parkeringen där vi bor, den tar även med sig tre andra bilar som förstörs i den efterkommande branden... Det var trots allt inte det som var det knepigaste i går kväll. Det var vid 01-tiden i natt då jag väntade samtal som jag märkte att jag förlagt min telefon(förövrigt ett fenomen som inträffar cirka 6 gånger varje dag), jag söker och jag blir mer förbannad. jag ringer upp telefonen och hör den svagt men kan inte lokalisera ljudet,då min hörsel är mer än nedsatt. Så efter några dampanfall primalskrik och sedemera handgemäng med betongväggen går jag på toa för att kissa... plopp! ner på golvet ramlar min telefon, jag har HAFT dom i kallingarna hela tiden. Den naturliga följdfrågan torde vara uppenbar, VAR