Mannen som talar med.........Alla?

Snart hemgång... Det som började med ett besök på två veckor, är nu cirka 7 månader senare äntligen på väg att få ett slut.. Åtminstone för ett kort tag, jag vet inte hur det ser ut framöver, men det har vart väl värt mödan så här långt. Jag har inget emot Borås, men känner att bo lite så där temporärt inte är helt lysande efter 7 månader.. Att staden (läs hålan) är relativt död gör ju inte saken bättre.. All fritid, ja eller den lilla fritid som finns går åt till att träna och vila. Detta låter lysande och det är det på många sätt, men nu börjar rastlösheten infinna sig på allvar. VILL HEM! inte mer än så, sova i sin egen säng, göra sånt som inte kretsar kring jobb hela tiden, umgås med andra än man jobbar med osv.  Ett par veckor kvar bara.. Det mest positiva med denna lilla utflykt är att jag inte mått så här bra fysiskt på väldigt väldigt länge, är starkare och mycket bättre kondition och vikten är sakta på väg ner. Tre år som sjukskriven, och sedan utförsäkrad är i...

Har sett fram emot den 7:e augusti sedan slutet av förra året. Anledningen till det? jo det vankades hårdrocksfestival i stora skuggan norr om den svenska hufvudstaden! Tidigt på morgonen så färdades Undertecknad Jessica Hultquist och Peter Palander söderut med förväntningar lika höga som Christer Pettersson i sina mörkaste stunder. Anthrax, Slayer, Mötley Crüe, Alice Cooper och inte minst metalgudarna Iron Maiden skulle upplevas och avnjutas för några för den där magiska första gången. Jag har varit på många konserter de senaste 10-12 åren, men detta skulle bli nånting i hästväg med tanke på den bredd som denna 1-dagars musikfest erbjuder. resan förflöt smärtfritt, och det var trots en trött fröken i baksätet en uppsluppen stämning fram i bilen. Många anektdoter avhandlades och det var knepigt nog en viss Jonas Uhlin som avhandlades mest:) När vi närmat oss det obligatoriska matstoppet (Donken i stora Väsby) kom den första tillstymmelsen till kokning hos den vanligtvis otroligt tålmo...