Tid.... abstrakt, komplex och ständigt tickande

Snart hemgång...

Det som började med ett besök på två veckor, är nu cirka 7 månader senare äntligen på väg att få ett slut.. Åtminstone för ett kort tag, jag vet inte hur det ser ut framöver, men det har vart väl värt mödan så här långt.

Jag har inget emot Borås, men känner att bo lite så där temporärt inte är helt lysande efter 7 månader.. Att staden (läs hålan) är relativt död gör ju inte saken bättre.. All fritid, ja eller den lilla fritid som finns går åt till att träna och vila. Detta låter lysande och det är det på många sätt, men nu börjar rastlösheten infinna sig på allvar. VILL HEM! inte mer än så, sova i sin egen säng, göra sånt som inte kretsar kring jobb hela tiden, umgås med andra än man jobbar med osv.

 Ett par veckor kvar bara..

Det mest positiva med denna lilla utflykt är att jag inte mått så här bra fysiskt på väldigt väldigt länge, är starkare och mycket bättre kondition och vikten är sakta på väg ner.

Tre år som sjukskriven, och sedan utförsäkrad är inget som ger någon boost för självkänslan. Så känslan av att vara behövd känns nästan som lyx, att få dra sitt stå till den stack vi alla är en del av.

Så hem till lilla Timrå någon månad och jobba från mitt eget kontor hemma, göra nån festival i sommar och umgås med de jag tycker om kommer göra susen innan nästa säsong börjar!

Som vanligt när jag öppnar den vita sidan som skall fyllas med text har jag ingen aning om vad jag ska skriva, så även denna gång.

Tydligen var det detta jag var så tvunget att dela med mig av, så att det är ett tämligen menlöst inlägg bjuder jag på.

Over and out/ Micke