Fortsätt till huvudinnehåll

liten men stor... ibland.

Han heter Harley, han har en bestämd vilja och ett stort hjärta.
Hans största passion är superhjältar bajskorvar och toon (hans ord för tecknat), han är är 4 år.

Jag, som är några år äldre har, förstorat hjärta inte lika passionerat intresserad av bajskorvar men definitivt en fan av tecknat, vaknar denna morgon trött.... så jävla trött, tröttheten är fysisk men definitivt mentalt.
På kvällen den första April styr kosan mot trivsammare breddgrader, jag ska få lite ledigt, inte en dag för tidigt.
I morse vaknade jag klockan 7 av någon märklig anledning, tvingade mig att somna om och vaknade igen klockan 9, då blev jag less och klev upp. Gjorde frukost och spelade Starcraft.
Jag har vart lite dålig i magen de senaste dagarna så jag har inte vart på topp över huvud taget. En svag vind av lesshet smög sig in i benmärgen, och när jag insåg att det var jobb idag mildrades inte känslan ett dugg utan snarare tvärtom..

Kommer efter många om och men ner på jobbet och gör det jag ska, ett jäkla terapijobb som är lika personligt utvecklande som att hälla smör på en tandemcykel.
Chefen, hans fru och Alex håller på med omorganisationer så det är full fart och det är stressigt i lokalen.

Harley som trots sin mogna ålder på 4 år inte kan förstå vad som är så vansinnigt viktigt med att vara på kontoret en lördag gör ett pappers svärd.
Hans svärd kan döda drakar, av en händelse hittar han en lämplig drake att försöka döda! jag, eller jag menar draken hittar en sköld och kommer undan.
Draken har även hittat drakdödarens akilleshäl och gömmer sig i källaren! Harley tycker att det är typiskt att den skulle gömma sig där, det enda ställe drakdödaren inte kan ta sig till (det ska tilläggas att drakdödaren är väldigt mörkrädd).

När klockan blir efter 18 börjar allt drakjagande och och annat intressant göra hjälten lite hungrig, Han framför detta till sin upptagna mor som ber mig att åka och äta en pizza med honom.

Vi åker till pizzerian, och beställer en pizza till hjälten, och draken nöjer sig med kött och grönsaker.
Hjälten säger att om han äter 7 bitar av pizzan så blir han så stark att han kan brotta ner och förgöra Paapo (hans smeknamn för Alex). Efter tre bitar ger han upp försöket och säger, jag tror inte jag kan äta allt för jag har ont i magen... Vi tar med oss resterande bitar för att bjuda mamma och pappa på när vi är tillbaka på kontoret.
När vi går där längs Allègatan hand i hand tänker jag att det är ganska gulligt, och det är det.
Fast en tanke slår mig, att det inte är lika gulligt om vi hade vart i Thailand! (Harley har en Thailändsk mamma)

Den insikten är skrämmande och äcklig!

Hur som helst kommer vi tillbaka till kontoret, och hjälten som har fått enorma krafter av sin pizza sätter full fart med att att verkställa sin plan på att brotta ner och förgöra Paapo!
Efter en enorm batalj lyckas hjälten besegra sin fiende!  Istället för att förgöra honom som hans ursprungliga plan var så fick den besegrade Paapo en bit pizza så att han skulle orka jobba klart.

Detta är ungefär det sista som händer denna dag, av någon anledning känns inte dagen lika tung och mitt humör blev anmärkningsvärt mycket bättre. Så denna dagen är en dag att minnas för sin glädje och oskuldsfullhet...


Så mitt tips för att må bättre är, en skopa hjälte, tre pizza slicer och en drake att förgöra!





Over and Out/ Micke

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hemmafinalen..

Nu är det officiellt över... Före och efter -59kg Ett vemod blandat med lättnad fyller min kropp, när "lamporna" släcks och jag sakta glöms bort kommer ändå min resa att fortsätta. det finns massor av saker att jobba med, där tankemönster och nytt sätt att leva ligger i fokus, jag väger mig inte utan jag använder helst måttbandet, jag har vägt mig en gång sedan finalen spelades in men måttbandet är snällt mot mig. När finalerna skulle spelas in jag jag måttfullt laddad för detta och ville mest att det skulle vara över. Jag kände inte att jag hade nåt att fira, När jag såg Viktor Ibbe Johanna och de andra som ser "färdiga ut". Själv kände jag att : Varför ska jag fira något än? skulle jag komma in på slottet idag så skulle jag ändå vara 10-15 kg tyngre än vad Viktor hade för startvikt. Dagen blev ändå mycket bättre än jag kunnat föreställa mig, att få träffa deltagarna, gamla deltagare produktion och tränare var en fröjd, som att ta studenten igen,

feelgood:)

Japp, efter att jag hade somnat vid 7-tiden på lördagen så klev jag upp 12:20 mer trött än jag brukar vara med tanke på den tid jag sovit. Hade fått några sms och sedan ringde Jessica och ville ha skjuts senare på dagen till Birsta. Jag satte mig vid datorn och hade en MYCKET intressant konversation på msn, det slutade iallafall trevligt. vid 15-tiden ringde Jessica och var klar så jag masade mig in i duschen aningen trött fortfarande trots att lasse serverat ett delikat bryggt kaffe och en energidryck. hämtar i allafall det(självutnämnda) oskyldiga flickebarnet och beger oss till det aningen öde IKEA-området. Börjar med att gå in på själva IKEA, går upp för trapporna när hon utbrister "visst är det nere lamporna är va?" varpå jag svarade, så passande att vi gick upp först då! Nu är det inte frågan om att jag är lat eller så, men jag tyckte det var tämligen onödigt;) Handlingen gick i tjejmått över förväntan, och mätt i killmått en smärre katastrof;) men jag tunat in tjejtemp

Michael Willysson, död men lycklig!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet... Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain. Kunde vart skrivet igår....... Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat. Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.  Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt. Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att