Den bruna filmen....

Hittade ett märkligt utkast som jag skrev för ett par år sedan.
jag publicerar det nu för att jag blev påmind av händelsen nu i veckan...


Min moder ger mig då och då pikar om att hon sannerligen vill ha fler barnbarn. Mitt svar har alltid varit att jag inte har hittat en lämplig hona än...
Detta låter kanske knepigt, men jag har inte lagt några större funderingar varför "the perfect match" inte dykt upp. Eller ja, till alldeles nyligen då..
Jag hade precis levererat några bekanta till en av stans fashonabla krogar (irony alert!!!) och skulle bege mig hem till helvetets lugna vrå, då jag får syn på nån som jag finner vara av bekant natur. Jag kör åt sidan, och ser att denne är en gammal kompis. Denne kompis, vi kan kalla honom Fredrik har jag inte pratat med på nära 10 år och jag ser att han är så pass berusad att han skulle fånga ordningsmaktens uppmärksamhet. Jag erbjuder honom skjuts hem.
Väl i bilen börjar vi konversera om gamla minnen osv. den vanliga bor du med nån tjej dyker upp.
Jag svarar slentrianmässigt: "Nä tjejer har jag slutat med" och garvar.
Fredrik svarar "Haha det har jag med" vi garvar till igen.
Varje dag i ens liv händer det saker som går oss obemärkt förbi, men trots sin transparenta skepnad kan de ha större betydelse än man tror i livet. Denna tillsynes helt slätstrukna konversation har ändå satt sin prägel på tankegångarna de senaste dagarna.
Tempoväxlingen kommer snabbt och så pass oväntat att jag nästan känner att det är overkligt...
-"jag var ehhh är intresserad av dig" utbrister han, med en uppsyn som nästan förväntar sig en blixtnabb och stark smärta inom vilken sekund som helst,
Jag skrattar till och säger "Ja tjena"
Han säger lugnt "jo det är sant "..  Han pratar på men jag har slutat att lyssna och det enda jag tänker på och känner är ånger, ånger för mina uttryck som "hellre en snygg kille, än en ful tjej"  osv. för nu när det är så pass påtagligt är det inte lika självklart längre.
Känslan övergår till nåt annat odefinierbart, och jag tänker: " Hur fan tar jag mig ur det här"?.
För även om jag inte alls, ens lite tänder på killar, så har Fredrik ändå gjort nånting som är vackert.
Han har blottat sig totalt för mig, även om berusningen är påtaglig så råder det inga tvivel om att han är allvarlig längre.
Tankarna går till  radioprogrammet Hassan.. "Tjena är det pizzaexpress??..."
Busrigningen vars namn är Panikragg, "...fick med mig en kille hem igår" säger en lätt ångestfylld Fredrik Lindström i sketchen.
Tusen frågor dyker upp i skallen, När var och hur är ändå basen i alla frågorna jag har. Jag låter bli att ställa dom.
Han är iallafall lyckligt utkommen och trivs med sig själv, och det är det enda viktiga nu och det gör mig glad.
Vi pratar en stund eller två innan hemleveransen ska verkställas, och det vanliga " vi måste höras oftare" avslutar detta rätt märkliga möte..
På väg hem snurrar tankarna i huvudet, det blir småsvårt med barnbarn för morsan om det ska vara så här tänker jag.
Det enda jag kommer fram till med lite distans är, att jag trots allt är lite smickrad..
Var nog mest jag som kände att det var konstigt och min reaktion var väl inte den smidigaste.
Shit happens when you dance naked....

För trots allt gäller ju, "hellre en snygg kille än en ful tjej"

Så var vi där igen.....

Over and out /Micke