....vårt minne, är en förunderlig sak - nyckfullt, opålitligt, skämtsamt, illfundigt, pinsamt försvagande, tröstande men framför allt - oumbärligt. Vi lever genom minnet, vi lever i minnet, ingenting sätter vi - och det med rätta - så högt som ett gott minne. Hon är vår dagliga oumbärliga tjänarinna och hon blir vår härskarinna. Sviker minnet, träder strax slumpen i kraft. Man lever nyckfullt, man har saker och ting på känn. Nå ja, ibland går det ju bra även på det sättet. Så börjar Clownen Jac Hjalmar Bergmans sista bok, rekomenderas varmt.. Jag hade intentioner att sova ut i morse, ta en dag för mig själv och bara vara:) En underbar plan som var realitet fram till 06:50 i morse när en idiot frågade mig om jag hade glömt bort att taxin skulle komma. "vilken jävla taxi" svarade jag aningen nyvaken och snurrig, rösten på andra sidan luren svarar då med lite darr på rösten "Är inte detta viola?" Då brann det för mig, "Tycker du att jag låter som en kärringjävel...