Fortsätt till huvudinnehåll

Clandestine...

.. Från 1991 men Entombed är en skiva som ligger mig varmt om hjärtat, om ni inte har hört den så lyssna tycker jag.

Ja, nu är det måndag och man ska summera några dagar.
helgen har varit spännande, finns så mycket att skriva om så nu när det är dags blir det!.... tomt, vafan är man 2000 år eller? jag kommer fan inte ihåg ett skit tycker jag, men jag ska försöka komma på saker efter hand:)

Bestämde på torsdagen att jag skulle låna en bil på fredagen och åka och göra lite ärenden på birsta och andra för killar otroligt inspirerande ställen. Trots min ursprungsinställning om att det är ett av djävulens påfund så såg jag fram emot att tillbringa en dag med Wille och Jessica i köplustens tecken.
Jag kollade ut på morgonen och fick se snön vräka ner, och min promenad ner från Örnen såg ut att bli en pina. Jag trotsade vädergudarna, och när jag var nere i timrå så började jag kolla mig omkring för att se om det var några ghostbusters i närheten, för jag var skrämmande lik den stora vita gubben från filmen!

Lånade nycklarna och blev in i bilen och det luktade mer stall än det gjorde i Christer Petterssons brallor, så jag var tvungen att åka och dammsuga ur bilen med tanke på allergin jessica har.
Stod ute i snön och dammsugade bilen och tänkte verkligen att detta var en kanondag hittills!
Sedan förflöt dagen skrämmande bra och vi begav oss några timmar senare ner till inbetween och höll Karina sällskap en stund innan hon slutade.
Senare på kvällen skulle vi se på tv och det var fan klass på tv tablån kan jag säga, inte ett skit ville vi se utan vi tog fram några sällskapsspel. Vem vill bli miljonär, yatzy och Cluedo blev det. Cillan som är Jessicas yngre syster ville verkligen briljera med sina kunskaper och trots att jag och jessica ville spela Cluedo så blev det vem vill bli miljonär. Hon till och med utfärdade en liten belöning till den som slog henne;) Allt flöt på som Nilen för henne tills hon stötte på patrull på 2000 kronors nivån. Hon svarade fel på den oerhört svåra frågan och ville fortsätta med förklaringen "jag har ju bara svarat fel en gång", så vi lät henne fortsätta och på 3000 kronors nivån kommer denna fråga:
I vilken stad ligger den berömda byggnaden the Chrysler building?
A. New York B. Köpenhamn
C. Paris D. Oslo
Cillan kommer nu med ett blixtsnabbt svar och ser ganska nöjd ut och funderar säkert redan på när hon ska använda sin första livlina, ju senare desto bättre.
Jessica visade först sitt svar A. New York, Cillan log lite hånfullt och visade sitt rätta svar: D Oslo.
Då brast det för mig, jag skrattade så jag nästan dog vill jag minnas:)

En stund senare ringer Sedergren och tjatade på mig om skoterträffen jag hade förträngt under veckan, nu var det sanningens minut och jag måste berömma Niclas för hans övertalningsförmåga, han skulle hämta mig på morgonen. När jag berättade vad jag skulle göra dagen efter så suckade jessica lite, så jag frågade om hon ville följa med. jag ringde och fixade lite så min syster skulle hämta Jessica och Wille på morgonen och jag skulle åka med Niclas.

Det blev en kanondag på isen vädret till trots med för mig massor av skratt, inte alls underligt med människor som Bröderna hansson, Sjögren, fritte, niclas, CJ ,Syrran och Jessica. Niclas satte ju ribban direkt då han först sköljde över Jessica och william med snö då han for förbi med skotern, han stammade fram en ursäkt och jessica sa att hon förlåter men glömmer aldrig!:)
Sedan så blir han aningen generad när jag berättar att det finns en kille i timrå kommun som är kanske nere i min syster, samma syster som står 2 meter ifrån mig. Jag hinner inte säga mer än så när Niclas avbryter mig: Vafan att du alltid ska jävlas med mig! varpå jag svarade att det var inte alls Niclas jag pratade om och alla höll med om att jag inte nämnt nåt namn, så det kanske finns 2 stycken då:) haha
Roligt var det iallafall.

Lördagskvällen tillbringades i en brun soffa hos jessica, och hon var otroligt lik homer simpson när hon dreglade och sov :) jag somnade även själv en sväng:)

Söndagen var planerad till att spela lite turneringar, kände mig laddad måste jag säga. Jag spelade bra men gudarna var inte nådiga, på en 250k turre så höll jag mig länge över average utan att få några spelbara kort, efter 3.5 timmar så bustade jag. Jag är inte missnöjd med mitt spel, utan löven var borta och jag är ju inte den som är skitkräsen med starthänder i vanliga fall.

Spelade även 3 andra turneringar där jag bubblade i två av dom, i en av dom så ligger jag riktigt bra till med 3 ggr average, när bubblan närmar sig.
På ett varv bustar jag, första handen raisar upp från utg 3 ggr blind till 1200 med KK en syn och sb slår om mig till 3k jag raisar till 8k han ställer, jag bara känner att han har AA men jag synar hans 9k och får se precis det jag inte ville se. allt var blankt och jag tappade en bra bit av stacken.
några händer senare slår jag om samma kille med AA och han ställer mig all in och jag synar, han visar QQ och floppen kommer roliga Q23 blank blank och där har jag 4 k kvar. handen efteråt så kollar jag ner på QQ och får onda aningar, en kille höjer och en synar jag ställer mina sista 4200 och en synar och visar AA, vad hände? lol.
det jag grämde mig efteråt var att jag inte lägger KK fast känner starkt att han har AA.

Sedan frågar jag mig om det är värt att spela en enda hand Holdem i horseturneringar, på de lägre nivåerna blir man nerjagad med vad fan som helst, jag blir tokig och jag håller mig till att vara tajt i holdem, men kör gasen i botten i razz och stud, gillar dom delarna bäst i HORSE.

Hur som helst så gav mig söndagen trots bakslagen mig lite självförtroende när det gäller poker, Nöjd med spelet och det kändes trots allt bra när jag somnade:)

de senaste dagarna har varit mycket trevliga över huvudtaget måste jag säga:)

avslutar med en klassiker från Jamie Kennedy!



det här blev långt och rörigt men det skiter jag i:)
over and out// micke

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hemmafinalen..

Nu är det officiellt över... Före och efter -59kg Ett vemod blandat med lättnad fyller min kropp, när "lamporna" släcks och jag sakta glöms bort kommer ändå min resa att fortsätta. det finns massor av saker att jobba med, där tankemönster och nytt sätt att leva ligger i fokus, jag väger mig inte utan jag använder helst måttbandet, jag har vägt mig en gång sedan finalen spelades in men måttbandet är snällt mot mig. När finalerna skulle spelas in jag jag måttfullt laddad för detta och ville mest att det skulle vara över. Jag kände inte att jag hade nåt att fira, När jag såg Viktor Ibbe Johanna och de andra som ser "färdiga ut". Själv kände jag att : Varför ska jag fira något än? skulle jag komma in på slottet idag så skulle jag ändå vara 10-15 kg tyngre än vad Viktor hade för startvikt. Dagen blev ändå mycket bättre än jag kunnat föreställa mig, att få träffa deltagarna, gamla deltagare produktion och tränare var en fröjd, som att ta studenten igen,

feelgood:)

Japp, efter att jag hade somnat vid 7-tiden på lördagen så klev jag upp 12:20 mer trött än jag brukar vara med tanke på den tid jag sovit. Hade fått några sms och sedan ringde Jessica och ville ha skjuts senare på dagen till Birsta. Jag satte mig vid datorn och hade en MYCKET intressant konversation på msn, det slutade iallafall trevligt. vid 15-tiden ringde Jessica och var klar så jag masade mig in i duschen aningen trött fortfarande trots att lasse serverat ett delikat bryggt kaffe och en energidryck. hämtar i allafall det(självutnämnda) oskyldiga flickebarnet och beger oss till det aningen öde IKEA-området. Börjar med att gå in på själva IKEA, går upp för trapporna när hon utbrister "visst är det nere lamporna är va?" varpå jag svarade, så passande att vi gick upp först då! Nu är det inte frågan om att jag är lat eller så, men jag tyckte det var tämligen onödigt;) Handlingen gick i tjejmått över förväntan, och mätt i killmått en smärre katastrof;) men jag tunat in tjejtemp

Michael Willysson, död men lycklig!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet... Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain. Kunde vart skrivet igår....... Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat. Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.  Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt. Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att