Michael Willysson, död men lycklig!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet...

Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain.

Kunde vart skrivet igår.......

Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat.

Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.

 Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt.

Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att gotta sig i saltade tredjehandsuppgifter om personerna i sin närhet.

Nu är det ju inte bara fördelar med denna enkla tillgång till människornas ofiltrerade privatliv, det kan slå fel när man blandar den nya tekniken med det mer "antika" teknik som vi i förr kallade närköpsskvaller.

För finns man inte på Facebook, så finns man inte alls! Man söker lite på objektet ifråga och finns inte personen där så kan det bli kaos i många små hjärnor, "har han blockat mig?" eller varför inte denna självcentrerade "varför har han blockat mig?"  "har han blockat dig också?" "han har försvunnit" "jag har ju inte sett han på byn på länge"  osv osv.

 Frånvaro från Facebook gör att svagsinta individer börjar spekulera, man blandar logik med sunt förnuft till en så smaskig sörja att de inte kan motstå frestelsen att dela med sig av härligheten!

Att objektet i fråga är osynlig "bevisar " ju bara att ryktena måste stämma, att man sedan har"en säker källa" som bekräftar misstanken gör ju att fantasierna blir sanning..

Detta helt logiska tankesätt gör att jag för lite över en vecka sedan får ett samtal av en gammal vän, han är överlycklig att jag svarar i telefonen.

Han förklarar att han nåtts av ryktena att jag skulle tagit livet av mig.

Det går ett par timmar och en till har nåtts av samma rykte, jag hade tydligen inte tagit livet av mig denna gång men gott en hjärtinfarkt..

Ett par dagar senare ringde jag en bekant, personen på andra sidan lät lite förvånad att jag skulle ringa spontant på en tisdag. Jag skrattar till och säger att jag har ju visserligen inte ringt på ett tag för jag har haft fullt upp, men att randomiserade samtal även förekommit innan.

Svaret "men du sitter ju inne" kommer överraskande men inte särskilt förvånande.

jag förklarar att jag jobbar på annan ort numera och är sällan hemma, och att jag har tagit bort min Facebook.

Personen låter inte helt övertygad efter min osannolika förklaring, men jag uräktar mig hastigt och lägger på luren.

Ja, jag får skylla mig själv! 

Jag har ju inte vart på byn på flera månader, ja och jag har ju inte ens setts till på "fejjan" vad i helvete ska folk tro!

Ja man kanske ska tänka lite utanför boxen, göra det förbjudna, göra något som kan röra upp känslor, rasera skapandet av denna välsmakande ryktescocktail som man gärna smuttar på länge och väl.

Man ringer helt enkelt upp den det berör!!!!

Allt detta gav mig dock ett leende och ett bevis på det jag misstänkt länge.......

Gott om sunt förnuft är det ont om....

Over and out

Micke