Ja den skrivlust jag många gånger har, kvävs av den lättja jag många gånger låter styra mitt liv.
Jag är ju ingen "bloggolog" som många andra utan skriver då jag känner att något ointressant måste skrivas.
Mitt liv flyter på här hemma i Timrå, hemflytten kändes som att den kom närmare för var dag och för några månaders sedan var den en realitet.
Jag saknar staden Borås, började få koll på stan och fick några trevliga kontakter som jag vårdar lika bra som mjölk i solsken.
Det första jag tog beslut om när jag flyttade hem var att ta tag i min träning igen, det har jag gjort och jag flitig närvaro, samt att mina pass börjar bli bra.
Känner av en axel men annars har de skavanker jag haft blivit som bortblåsta.
Sakta men säkert börjar kroppen svara positivt på träningen.
4-5 dagar i veckan äntras den gråa dörren, och trevligt "välkommen" ljuder från den kvinnliga datorröst som förkunnar att jag tryck in mina 4 siffror på träningskortet.
Även om jag är en bra karl och för det mesta reder mig själv, så har jag även fått nånting som kallas "träningskamrat" på halsen. Denna beundransvärda varelse som finner stimulering i att drillas av en lätt sadistisk men kärleksfull undertecknad, besitter namnet Jess.
Eftersom Jämställdhet är en hjärtefråga för mig så behandlas hon som alla andra killar jag tränar med, konstigt enligt en del... naturligt för mig.
Själv sätter jag stora krav på mig själv, och kanske som för många andra lite för stora. men det spelar ingen roll i mina ögon.
Kärnan är hur som helst att jag älskar träningen, jag älskar att känna mig utmattad, jag älskar att känna smärtan, jag älskar att nån skriker i mitt öra att göra en till fast varenda sunda cell i kroppen skriker "SLUTA".
Några direkt konkreta mål med träningen jag jag inte, mer än att "komma i bättre form".
Jag måste helt enkelt ge det mera tid så jag kan sätta realistiska och rättvisa mål för mig själv, för när det gäller träning eller prestation så intalar jag mig varje dag jag tränar att det inte finns nån begränsning för mig, finns inget som är omöjligt. Jag tror verkligen att jag kan göra 800 i styrkelyft om 1.5 år trots att jag knappt tränar bänk knäböj eller mark just nu.
Detta är en egenskap som jag borde applicera i resten av mitt liv, då hade jag vart framgångsrik vid detta lag..
Även om träningen är dominerande i mitt liv just nu, så har jag även tagit tag i maten bättre än förr. Nu är jag inte nitisk, utan gör det med måtta. Förändringar jag känner att jag kan leva med, och matplanen är med konkret än träningen och det känner jag är skönt.
Hur som helt så finns det massor av saker som hänt, saker som sagts och borde citeras här sedan sist. Men jag kommer fan inte ihåg allt, och det skulle fan bli en längre novellsamling om jag ska avhandla allt, så det lämnar vi där hän.
Funderar på att lägga upp bilder/filmer från träningarna framöver. Skulle det vara nåt som finnes av intresse kan ni lämna en kommentar så ska jag se vad jag kan görsa:) hehe..
Nu ska kvällen avslutas till toner av Live, och skivan "Throwing Copper" i synnerhet.
nu sover vi, i morgon är en ny dag med samma förutsättningar
Over and out /micke
Jag är ju ingen "bloggolog" som många andra utan skriver då jag känner att något ointressant måste skrivas.
Mitt liv flyter på här hemma i Timrå, hemflytten kändes som att den kom närmare för var dag och för några månaders sedan var den en realitet.
Jag saknar staden Borås, började få koll på stan och fick några trevliga kontakter som jag vårdar lika bra som mjölk i solsken.
Det första jag tog beslut om när jag flyttade hem var att ta tag i min träning igen, det har jag gjort och jag flitig närvaro, samt att mina pass börjar bli bra.
Känner av en axel men annars har de skavanker jag haft blivit som bortblåsta.
Sakta men säkert börjar kroppen svara positivt på träningen.
4-5 dagar i veckan äntras den gråa dörren, och trevligt "välkommen" ljuder från den kvinnliga datorröst som förkunnar att jag tryck in mina 4 siffror på träningskortet.
Även om jag är en bra karl och för det mesta reder mig själv, så har jag även fått nånting som kallas "träningskamrat" på halsen. Denna beundransvärda varelse som finner stimulering i att drillas av en lätt sadistisk men kärleksfull undertecknad, besitter namnet Jess.
Eftersom Jämställdhet är en hjärtefråga för mig så behandlas hon som alla andra killar jag tränar med, konstigt enligt en del... naturligt för mig.
Själv sätter jag stora krav på mig själv, och kanske som för många andra lite för stora. men det spelar ingen roll i mina ögon.
Kärnan är hur som helst att jag älskar träningen, jag älskar att känna mig utmattad, jag älskar att känna smärtan, jag älskar att nån skriker i mitt öra att göra en till fast varenda sunda cell i kroppen skriker "SLUTA".
Några direkt konkreta mål med träningen jag jag inte, mer än att "komma i bättre form".
Jag måste helt enkelt ge det mera tid så jag kan sätta realistiska och rättvisa mål för mig själv, för när det gäller träning eller prestation så intalar jag mig varje dag jag tränar att det inte finns nån begränsning för mig, finns inget som är omöjligt. Jag tror verkligen att jag kan göra 800 i styrkelyft om 1.5 år trots att jag knappt tränar bänk knäböj eller mark just nu.
Detta är en egenskap som jag borde applicera i resten av mitt liv, då hade jag vart framgångsrik vid detta lag..
Även om träningen är dominerande i mitt liv just nu, så har jag även tagit tag i maten bättre än förr. Nu är jag inte nitisk, utan gör det med måtta. Förändringar jag känner att jag kan leva med, och matplanen är med konkret än träningen och det känner jag är skönt.
Hur som helt så finns det massor av saker som hänt, saker som sagts och borde citeras här sedan sist. Men jag kommer fan inte ihåg allt, och det skulle fan bli en längre novellsamling om jag ska avhandla allt, så det lämnar vi där hän.
Funderar på att lägga upp bilder/filmer från träningarna framöver. Skulle det vara nåt som finnes av intresse kan ni lämna en kommentar så ska jag se vad jag kan görsa:) hehe..
Nu ska kvällen avslutas till toner av Live, och skivan "Throwing Copper" i synnerhet.
nu sover vi, i morgon är en ny dag med samma förutsättningar
Over and out /micke
Kommentarer
Skicka en kommentar