Mannen som talar med.........Alla?

Jag är en man som heter Micke, jag är 36 år och kör SAAB... Idag kände jag mig som Ove.... Att det ska vara å jävla förbannat svårt att läsa en skylt tänker jag, "Ta av dig skorna innan du går in i omklädningsrummet". Det är ingen liten skylt, den är inte ensam så att man ska kunna missa den är föga troligt ifall man inte använder en blindkäpp. Av 6 personer är vi 2 st som har läst skylten och följer dess anvisning. Dom andra 4 har av olika anledningar missat den OERHÖRT tydliga skylten "Ta av dig skorna innan du går in i omklädningsrummet". Den ena är ursäktad då jag uppskattar hennes ålder till 2-3 år.. De andra tre såg åtminstone så pass intelligenta ut att dom måste ha kunnat förstå och följa anvisningen på väggen. Bredvid mitt skåp står en reslig man fullt påklädd och med skorna på, kan står i en pöl som är mörkbrun eftersom hans skor var leriga när han satte dom på sig och att det var blött på golvet. Jag säger men vad som skulle kunna uppfattas som sar...

Hittade ett märkligt utkast som jag skrev för ett par år sedan. jag publicerar det nu för att jag blev påmind av händelsen nu i veckan... Min moder ger mig då och då pikar om att hon sannerligen vill ha fler barnbarn. Mitt svar har alltid varit att jag inte har hittat en lämplig hona än... Detta låter kanske knepigt, men jag har inte lagt några större funderingar varför "the perfect match" inte dykt upp. Eller ja, till alldeles nyligen då.. Jag hade precis levererat några bekanta till en av stans fashonabla krogar (irony alert!!!) och skulle bege mig hem till helvetets lugna vrå, då jag får syn på nån som jag finner vara av bekant natur. Jag kör åt sidan, och ser att denne är en gammal kompis. Denne kompis, vi kan kalla honom Fredrik har jag inte pratat med på nära 10 år och jag ser att han är så pass berusad att han skulle fånga ordningsmaktens uppmärksamhet. Jag erbjuder honom skjuts hem. Väl i bilen börjar vi konversera om gamla minnen osv. den vanliga bor du med nå...

Han heter Harley, han har en bestämd vilja och ett stort hjärta. Hans största passion är superhjältar bajskorvar och toon (hans ord för tecknat), han är är 4 år. Jag, som är några år äldre har, förstorat hjärta inte lika passionerat intresserad av bajskorvar men definitivt en fan av tecknat, vaknar denna morgon trött.... så jävla trött, tröttheten är fysisk men definitivt mentalt. På kvällen den första April styr kosan mot trivsammare breddgrader, jag ska få lite ledigt, inte en dag för tidigt. I morse vaknade jag klockan 7 av någon märklig anledning, tvingade mig att somna om och vaknade igen klockan 9, då blev jag less och klev upp. Gjorde frukost och spelade Starcraft. Jag har vart lite dålig i magen de senaste dagarna så jag har inte vart på topp över huvud taget. En svag vind av lesshet smög sig in i benmärgen, och när jag insåg att det var jobb idag mildrades inte känslan ett dugg utan snarare tvärtom.. Kommer efter många om och men ner på jobbet och gör det jag ska, ett ...

Snart hemgång... Det som började med ett besök på två veckor, är nu cirka 7 månader senare äntligen på väg att få ett slut.. Åtminstone för ett kort tag, jag vet inte hur det ser ut framöver, men det har vart väl värt mödan så här långt. Jag har inget emot Borås, men känner att bo lite så där temporärt inte är helt lysande efter 7 månader.. Att staden (läs hålan) är relativt död gör ju inte saken bättre.. All fritid, ja eller den lilla fritid som finns går åt till att träna och vila. Detta låter lysande och det är det på många sätt, men nu börjar rastlösheten infinna sig på allvar. VILL HEM! inte mer än så, sova i sin egen säng, göra sånt som inte kretsar kring jobb hela tiden, umgås med andra än man jobbar med osv.  Ett par veckor kvar bara.. Det mest positiva med denna lilla utflykt är att jag inte mått så här bra fysiskt på väldigt väldigt länge, är starkare och mycket bättre kondition och vikten är sakta på väg ner. Tre år som sjukskriven, och sedan utförsäkrad är i...

Ryktet om min död är betydligt överdrivet... Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain. Kunde vart skrivet igår....... Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat. Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.  Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt. Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att ...