Mannen som talar med.........Alla?

Give me back my broken night, my mirrored room, my secret life  it's lonely here,  there's no one left to torture ... Så börjar  "The future" av Leonard Coen, en fantastisk låt som gav mig rysningar första gången jag hörde den. Låten kommer i slutet av en av historiens bästa filmer: Natural born killers. Med det vill jag egentligen inte säga nånting förutom att den skulle kunna vara soundtracket till mitt liv.  Har samma sällsamt muntra världsåskådning som textförfattaren (det är här som ni med känsliga spröt kan ana en svag doft av ironi från bloggaren), och därför ligger musikstycket mig varmt om hjärtat. I kväll efter att ha skjutsat några människor in till stan så blir jag smärtsamt påmind om ett beslut jag tog här i våras. beslutet kom efter 5 års vånda och gör fortfarande väldigt ont. På väg hem från staden de så angeläget ville besöka, tänkte jag i min enfald att lite musik från radion kunde muntra upp lite. Slår på radion och inledningen till ...

Ja den skrivlust jag många gånger har, kvävs av den lättja jag många gånger låter styra mitt liv. Jag är ju ingen "bloggolog" som många andra utan skriver då jag känner att något ointressant måste skrivas. Mitt liv flyter på här hemma i Timrå, hemflytten kändes som att den kom närmare för var dag och för några månaders sedan var den en realitet. Jag saknar staden Borås, började få koll på stan och fick några trevliga kontakter som jag vårdar lika bra som mjölk i solsken. Det första jag tog beslut om när jag flyttade hem var att ta tag i min träning igen, det har jag gjort och jag flitig närvaro, samt att mina pass börjar bli bra. Känner av en axel men annars har de skavanker jag haft blivit som bortblåsta. Sakta men säkert börjar kroppen svara positivt på träningen. 4-5 dagar i veckan äntras den gråa dörren, och trevligt "välkommen" ljuder från den kvinnliga datorröst som förkunnar att jag tryck in mina 4 siffror på träningskortet. Även om jag är en bra karl och för...

Dagen har jag spenderat mestadels ute i den härliga höstluften, men med ett litet svårmod i bröstet. jag blir förundrad över hur människan många gånger är så uppe i sina egna arslen att den vägrar inse sitt eget ansvar i vardagen runt denne. Både jag själv och en närstående har upplevt detta på nära håll under helgen, vilket resulterat i denna klump i bröstet. Min egen Konvalescens har en positiv trend, och trots lite stress har jag klarat mig ganska bra. Nu ska jag dock se till att jag inte får hybris och lyssnar på egot som kallar mig odödlig och stark, utan förnuftet som säger att skynda långsamt. Min älskade tyra ser ju på mig att jag inte är som jag ska, och vill gärna ta hand om mig.. Det sätt hon tar hand om mig är att se till att jag ska vara i fred, vilket uttrycker sig i att hon drar upp sitt finaste pepsodentleende och låter som hon kom från helvetet i fall det kommer nån och stör. man har ju iallafall uppbackning;) En lite rolig sak inträffade då en god vän och jag pratad...

Denna dagen lärde mig massor, vilket jag raskt förnekar och det faller in i en djup glömska. Haft oro i kroppen hela dan, som fick sitt utlopp i att jag städade den lägenhet jag befann mig i. Trots att städmottagaren föreföll väldigt nöjd, så finns en svag bitter smak i att jag inte befann mig hemma.... Hade behövts. Baksmällan kom mer eller mindre omedelbart då jag hade kraftig yrsel och spykänslor under ett par timmar, skakade i hela kroppen också av ansträngningen. Just nu sitter jag i soffan och njuter av bra musik och lugnet och trevligt sällskap. Är för tillfället utan bil, då jag anser mig vara en fara i trafiken stundtals. Jag saknar dock bilen nu då jag bara vill göra nånting, åka och ta en kaffe få luft, energi, utlopp för oron. Hur som helst har dagen överlag vart bra, och bus med treåringar har dominerat det minnesvärda av denna dag. Morgondagen skall spenderas i guds fria natur och friska luft, ifall vädergudarna inte väljer att ta en gestalt i form av "hagamannen...

Under den senaste veckan har jag fått ett smärtsamt uppvaknande, jag är tydligen varken superhjälte eller på nåt sätt odödlig. Detta trots att jag mer eller mindre blivit lovad av nån inre röst att detta skall vara sant och inte bara en illmarig spratt som mitt undermedvetna spelat mig. Detta har hänt: Onsdag 14/9, klockan 10:00... Sitter med en kopp kaffe på det lokala gymmet (namnet skall basuneras ut när jag har tillräckligt många besökare så jag kan få en hacka för det, det vill säga "when hell freezes over") tillsammans med Joel och Johan. Undertecknad känner en oerhörd motivation till det kommande spektaklet och kan inte bärga sig för det som komma skall. Joel och undertecknad skulle köra igenom överkroppen i lagom mängd så att den stundande träningsvärken skulle vara så där lagom njutbar och inte som en hästspark från helvetet. Det hela förflöt fantastiskt bra och efter passet var euforin total, här skulle man kunna säga att "peaken" för mitt välbefinnande in...

Idag har jag haft en dag med massa intryck, fast jag suttit i en bil i 9 timmar. "Graviditetpsykosen" som drabbat Sverige tycker jag är smått fantastisk. nån gång i juni ropade(detta enligt kändisstalkern Hasse Antonsson) Victoria ut: Daaniieel, LIGG MÄ MÄ! Detta samlag ledde tydligen till det lilla foster som nu blivit lite av en världsnyhet, ett barn kommer till världen. Det uppväger med råge svältkatastrofer, terror-mord, dödsskjutningar och annat här i världen(observera den svaga doft av ironi i den meningen). Eller är det just detta som vi behöver, en liten glad nyhet om en bebis så att vi kan sluta att känna skuld för våra tillkortakommanden som medmänniskor i en grym värld. Varför är just detta en bra nyhet? Det enkla svaret är nog att det är en framtida tronarvinge. Jag tror (som jag hört någon säga tidigare) att kungafamiljen är för många den familj de inte själva har, man ser Kungen och Drottningen stoppa korv med barnen till jul, Är runt om i världen eller bara p...

Klockan är strax efter 07:00 och irriterande nog ringde det på min telefon. Jag var inte medveten om vem som ringde eller för den delen varför jag över huvud taget bemödar mig att kliva upp för att hämta denna gudsförgätna tingest telefonen utgör. Jag svarar... dock för sent, jag ringer upp frågar vad man vill men personen på andra sidan säger att hon inte ringt mig, hettan på kinderna börjar sakteliga blossa upp, men hejdas i samma stund som jag inser att personen på andra sidan är Linnea. Hon förklarar att det är Thea som ringt mig, samma Thea som ringt mig ett par gånger innan och lagt på luren innan jag hunnit svarat. Modern till denna flicka talar om för mig att jag är sist i hennes telefonlista och således är ett lätt föremål för illvilliga busrigningar, hon förklarar även att förövaren har bokat in 2 möten den gångna veckan via hennes telefon. Modern ber om ursäkt för att jag blivit väckt, men jag säger att det inte är nån stor sak. Känslan inför detta busringande flickebarn är ...