Fortsätt till huvudinnehåll

En retad tarm med epicentrum i warsawa....

Sitter här idag och mår ganska bra, inget att klaga över.

gårdagskvällen spenderades framför Facebook och Spotify, en kombination som är lika beroendeframkallande som Heroin i sina bästa stunder.
När jag satt där och lyssnade på diverse alster av grupper ni hört och inte vill höra, så klickade det till i chatten och en bildlös profil sa "Hejsan".
Jag som är en otroligt trevlig person svarade givetvis "Hej" tillbaka och sedan leddes konversationen framåt av diverse standardfraser som "letar du fortfarande mat i soptunnor" och "katten, har den fått tillbaka pälsen" osv. Sedan kom vi in på en sak som gjorde mig lite glad och det var att hon tackade mig för att jag en gång i tiden hjälpte henne att förstå ekvationer och matematik i övrigt på komvux. Jag hade bara en svag erinran om detta, men hon sa att det var min förtjänst att hon nu gick en utbildning på högskolan.
Även om jag tror att det är en aning överdrivet så kan jag mitt ego inte låta bli att växa en aning.
Önskar henne i alla fall all lycka!

Gymträningen går som på räls tycker jag, jag har avancerat i styrka så jag besitter nu den brutala styrka som hos en normal 14-åring, men det kommer i sinom tid.
Den sociala delen på gymmet är helt fantastiskt, många att prata med (före och efter träningen, för under träningen är man mer som en rabiat mussla) och jag sitter hellre där än att tomglo framför datorn hemmavid.

nej nu blir det balkongen och njuta av dimman och den kalla fuktiga luften.


Over and out/micke

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hemmafinalen..

Nu är det officiellt över... Före och efter -59kg Ett vemod blandat med lättnad fyller min kropp, när "lamporna" släcks och jag sakta glöms bort kommer ändå min resa att fortsätta. det finns massor av saker att jobba med, där tankemönster och nytt sätt att leva ligger i fokus, jag väger mig inte utan jag använder helst måttbandet, jag har vägt mig en gång sedan finalen spelades in men måttbandet är snällt mot mig. När finalerna skulle spelas in jag jag måttfullt laddad för detta och ville mest att det skulle vara över. Jag kände inte att jag hade nåt att fira, När jag såg Viktor Ibbe Johanna och de andra som ser "färdiga ut". Själv kände jag att : Varför ska jag fira något än? skulle jag komma in på slottet idag så skulle jag ändå vara 10-15 kg tyngre än vad Viktor hade för startvikt. Dagen blev ändå mycket bättre än jag kunnat föreställa mig, att få träffa deltagarna, gamla deltagare produktion och tränare var en fröjd, som att ta studenten igen,

feelgood:)

Japp, efter att jag hade somnat vid 7-tiden på lördagen så klev jag upp 12:20 mer trött än jag brukar vara med tanke på den tid jag sovit. Hade fått några sms och sedan ringde Jessica och ville ha skjuts senare på dagen till Birsta. Jag satte mig vid datorn och hade en MYCKET intressant konversation på msn, det slutade iallafall trevligt. vid 15-tiden ringde Jessica och var klar så jag masade mig in i duschen aningen trött fortfarande trots att lasse serverat ett delikat bryggt kaffe och en energidryck. hämtar i allafall det(självutnämnda) oskyldiga flickebarnet och beger oss till det aningen öde IKEA-området. Börjar med att gå in på själva IKEA, går upp för trapporna när hon utbrister "visst är det nere lamporna är va?" varpå jag svarade, så passande att vi gick upp först då! Nu är det inte frågan om att jag är lat eller så, men jag tyckte det var tämligen onödigt;) Handlingen gick i tjejmått över förväntan, och mätt i killmått en smärre katastrof;) men jag tunat in tjejtemp

Michael Willysson, död men lycklig!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet... Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain. Kunde vart skrivet igår....... Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat. Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.  Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt. Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att