Fortsätt till huvudinnehåll

Likt en nyrakad bäver träder jag in i framtiden med en svag ångest..

Hejsan nu känner jag att jag måste delge världen, eller åtminstone de 3 som läser skiten jag skriver ibland en del saker som har inträffat och kanske nånting som kommer att inträffa.

dygnet som har gått har jag varit med om några bisarra saker, börjar med att en bil exploderar på parkeringen där vi bor, den tar även med sig tre andra bilar som förstörs i den efterkommande branden... Det var trots allt inte det som var det knepigaste i går kväll.
Det var vid 01-tiden i natt då jag väntade samtal som jag märkte att jag förlagt min telefon(förövrigt ett fenomen som inträffar cirka 6 gånger varje dag), jag söker och jag blir mer förbannad. jag ringer upp telefonen och hör den svagt men kan inte lokalisera ljudet,då min hörsel är mer än nedsatt. Så efter några dampanfall primalskrik och sedemera handgemäng med betongväggen går jag på toa för att kissa... plopp! ner på golvet ramlar min telefon, jag har HAFT dom i kallingarna hela tiden. Den naturliga följdfrågan torde vara uppenbar, VARFÖR var den i kallingarna? Ja, inget som jag kan ge ett vettigt svar på iallafall.

Denna dag har flutit på som en vårflod och har varit fantastikt bra tills... ja, säg den lycka som varar för evigt.
När jag ska käka med min bror och chefen så stöter jag på några killar som var mer eller mindre tagna ur filmen Romper Stomper, de skränar skriker nån form av slagord och verkar vara väldigt upphetsade över att bli utfodrade på denna kulinariska oas som Burger King i Borås utgör. Jag måste ha en "idiotmagnet" inbyggd i min kropp, så naturligtvis så fattar den fjuniga "miniführern" intresse för mig, och ska undervisa mig i det han kallar "rashygien". Jag fattade nu ett litet intresse av vad han hade att komma med, och när jag talade om för honom den uppenbara sanningen att den "ariska" rasen kom fram genom att en neger våldtog en albino-chimpans tog det hus i helvete. Nu har han tydligen fått så pass mycket självförtroende att han bjuder mig till handgemäng, tilsammans med den mer tillbakadragna kvartett bakom honom. Med orden "ditt judeälskande missfoster! jag ska sprätta dig som en fisk" vill han få mig att resa på mig, och hans taktik lyckades väldigt bra. Jag reste mig och sade att kniven lägger du undan innan jag kör upp den i röven på dig och ristar in davidsstjärnan i tarmarna på dig jävla hobbynazist! detta var tydligen inget han hade väntat sig och började skruvade på sig släpper kniven. jag sätter mig igen och tar det sista ur min flaska loka och då får han iväg ett "JUDESVIN" och springer iväg med sina kumpaner för nya upptåg i rashygienens tecken... Varför händer dessa saker mig, för några år sedan var jag ett negerälskande kommunistsvin på SCA-cupen. Ni som var där kommer kanske ihåg hur det slutade;)

Jag vet inte alls vilket ben jag ska stå på, att bo kvar här nere och uthärda en vinter till, eller komma hem och börja leva igen.. Ekonomiskt har jag det mer än bra, men pengar har inget värde om inte vardagen är tillfredsställande god.

Men till helgen ska jag iväg till Norrköping och se några band jag velat se i många år, att äntligen få se WASP kommer att vara trevligt, och detta stöp jag på i dagarna då jag har en god vän som ska jobba på festivalen. Detta kommer att lysa upp min vardag i många veckor..

Nu ska jag lyssna på skivan "Everybody else is doing it, so why can´t we? med Cranberries och njuta av min soffa och ägna en tanke eller två på framtiden.



Jag saknar dig.

Over and out// Micke

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hemmafinalen..

Nu är det officiellt över... Före och efter -59kg Ett vemod blandat med lättnad fyller min kropp, när "lamporna" släcks och jag sakta glöms bort kommer ändå min resa att fortsätta. det finns massor av saker att jobba med, där tankemönster och nytt sätt att leva ligger i fokus, jag väger mig inte utan jag använder helst måttbandet, jag har vägt mig en gång sedan finalen spelades in men måttbandet är snällt mot mig. När finalerna skulle spelas in jag jag måttfullt laddad för detta och ville mest att det skulle vara över. Jag kände inte att jag hade nåt att fira, När jag såg Viktor Ibbe Johanna och de andra som ser "färdiga ut". Själv kände jag att : Varför ska jag fira något än? skulle jag komma in på slottet idag så skulle jag ändå vara 10-15 kg tyngre än vad Viktor hade för startvikt. Dagen blev ändå mycket bättre än jag kunnat föreställa mig, att få träffa deltagarna, gamla deltagare produktion och tränare var en fröjd, som att ta studenten igen,

feelgood:)

Japp, efter att jag hade somnat vid 7-tiden på lördagen så klev jag upp 12:20 mer trött än jag brukar vara med tanke på den tid jag sovit. Hade fått några sms och sedan ringde Jessica och ville ha skjuts senare på dagen till Birsta. Jag satte mig vid datorn och hade en MYCKET intressant konversation på msn, det slutade iallafall trevligt. vid 15-tiden ringde Jessica och var klar så jag masade mig in i duschen aningen trött fortfarande trots att lasse serverat ett delikat bryggt kaffe och en energidryck. hämtar i allafall det(självutnämnda) oskyldiga flickebarnet och beger oss till det aningen öde IKEA-området. Börjar med att gå in på själva IKEA, går upp för trapporna när hon utbrister "visst är det nere lamporna är va?" varpå jag svarade, så passande att vi gick upp först då! Nu är det inte frågan om att jag är lat eller så, men jag tyckte det var tämligen onödigt;) Handlingen gick i tjejmått över förväntan, och mätt i killmått en smärre katastrof;) men jag tunat in tjejtemp

Michael Willysson, död men lycklig!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet... Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain. Kunde vart skrivet igår....... Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat. Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.  Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt. Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att