Fortsätt till huvudinnehåll

är ett offer för livlig stalker...

Klockan är strax efter 07:00 och irriterande nog ringde det på min telefon. Jag var inte medveten om vem som ringde eller för den delen varför jag över huvud taget bemödar mig att kliva upp för att hämta denna gudsförgätna tingest telefonen utgör. Jag svarar... dock för sent, jag ringer upp frågar vad man vill men personen på andra sidan säger att hon inte ringt mig, hettan på kinderna börjar sakteliga blossa upp, men hejdas i samma stund som jag inser att personen på andra sidan är Linnea. Hon förklarar att det är Thea som ringt mig, samma Thea som ringt mig ett par gånger innan och lagt på luren innan jag hunnit svarat. Modern till denna flicka talar om för mig att jag är sist i hennes telefonlista och således är ett lätt föremål för illvilliga busrigningar, hon förklarar även att förövaren har bokat in 2 möten den gångna veckan via hennes telefon. Modern ber om ursäkt för att jag blivit väckt, men jag säger att det inte är nån stor sak. Känslan inför detta busringande flickebarn är otvetydig, jag gillar henne skarpt! Vart har hon då fått dessa ganska långt utvecklade egenskaper i telefonspratt? Fadern verkar vara en bra karl(trots förvirrade brynäs-sympatier) så han kan inte klandras för illdåden. Således har hon ärvt sin moders känsla för sattyg, och det ska bli en sann fröjd att se hur långt hon kan gå, när hon börjar gå:) Modern får se upp, en del straffar gud på en gång! :)

Trots den allt för tidiga starten på dagen så var jag vid gott mod på förmiddagen och hann då med det mesta, bus med hunden göra lunch plocka undan duscha och lite nyheter.
Jag blev underbart påmind om en av mina absoluta favoritfilmer, så jag slog helt enkelt ner arslet i soffan och kollade på Life of brian, i all hast hann jag med Monty pyton and the holy grail också.
här kommer den utlösande faktorn till dagens filmval....

Eftermiddagen spenderades med mat på Café Viskan, och sedan hem för att totalt fastna vid min laptop. surrat med fantastiska sjuklingar på FB och film..
kort sagt en underbar dag:)

Såg i tidningen idag att Sif Ruud hade avlidit, en enastående skådespelare jag dock trodde vart död i sisådär 250 år. Att bli 95 år kan man bara drömma om, så det måste ha vart krut i tanten..

Nu ska jag sakta försjunka in stilla aktivitet som i folkmun kallas sömn, men först ska jag dela med mig av ett klassiskt klipp från tuben. Dessa klipp kan jag normalt inte se för 5 öre, men det är sjukt kul:)


"vi ses i marshallens skugga"
Over and out// Micke

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hemmafinalen..

Nu är det officiellt över... Före och efter -59kg Ett vemod blandat med lättnad fyller min kropp, när "lamporna" släcks och jag sakta glöms bort kommer ändå min resa att fortsätta. det finns massor av saker att jobba med, där tankemönster och nytt sätt att leva ligger i fokus, jag väger mig inte utan jag använder helst måttbandet, jag har vägt mig en gång sedan finalen spelades in men måttbandet är snällt mot mig. När finalerna skulle spelas in jag jag måttfullt laddad för detta och ville mest att det skulle vara över. Jag kände inte att jag hade nåt att fira, När jag såg Viktor Ibbe Johanna och de andra som ser "färdiga ut". Själv kände jag att : Varför ska jag fira något än? skulle jag komma in på slottet idag så skulle jag ändå vara 10-15 kg tyngre än vad Viktor hade för startvikt. Dagen blev ändå mycket bättre än jag kunnat föreställa mig, att få träffa deltagarna, gamla deltagare produktion och tränare var en fröjd, som att ta studenten igen,

feelgood:)

Japp, efter att jag hade somnat vid 7-tiden på lördagen så klev jag upp 12:20 mer trött än jag brukar vara med tanke på den tid jag sovit. Hade fått några sms och sedan ringde Jessica och ville ha skjuts senare på dagen till Birsta. Jag satte mig vid datorn och hade en MYCKET intressant konversation på msn, det slutade iallafall trevligt. vid 15-tiden ringde Jessica och var klar så jag masade mig in i duschen aningen trött fortfarande trots att lasse serverat ett delikat bryggt kaffe och en energidryck. hämtar i allafall det(självutnämnda) oskyldiga flickebarnet och beger oss till det aningen öde IKEA-området. Börjar med att gå in på själva IKEA, går upp för trapporna när hon utbrister "visst är det nere lamporna är va?" varpå jag svarade, så passande att vi gick upp först då! Nu är det inte frågan om att jag är lat eller så, men jag tyckte det var tämligen onödigt;) Handlingen gick i tjejmått över förväntan, och mätt i killmått en smärre katastrof;) men jag tunat in tjejtemp

Michael Willysson, död men lycklig!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet... Så lyder ett citat av  Samuel Clemens mer känd som Mark Twain. Kunde vart skrivet igår....... Nyårsafton 2013 lovade jag att innan första januari 2015 skulle mitt konto på Facebook raderas, sagt och gjort den 31 december 2014 tog jag bort kontot. Denna bisarrt obetydliga detalj skulle normalt inte vara något att notera, men i dagens tekniskt utvecklade samhälle har behovet att veta vad grannen gör blivit viktigare än nånting annat. Var och en hemma kan ha bättre koll på grannar släkt och "vänner" än stasi hade i sina glansdagar, Bara genom att logga in på sitt facebook-konto.  Man behöver inte ens ta sig upp ur soffan för att gotta sig i andras misslyckanden, snegla avundsamt på jobbkompisens nybokade resa eller att för den delen okritiskt gilla bilder som uppvisar en sån perfektion att det blir overkligt. Förr behövde man i alla fall flytta sitt feta arsle ner på den lokala affären, fiket eller systembolaget för att