Dagen har jag spenderat mestadels ute i den härliga höstluften, men med ett litet svårmod i bröstet. jag blir förundrad över hur människan många gånger är så uppe i sina egna arslen att den vägrar inse sitt eget ansvar i vardagen runt denne. Både jag själv och en närstående har upplevt detta på nära håll under helgen, vilket resulterat i denna klump i bröstet. Min egen Konvalescens har en positiv trend, och trots lite stress har jag klarat mig ganska bra. Nu ska jag dock se till att jag inte får hybris och lyssnar på egot som kallar mig odödlig och stark, utan förnuftet som säger att skynda långsamt. Min älskade tyra ser ju på mig att jag inte är som jag ska, och vill gärna ta hand om mig.. Det sätt hon tar hand om mig är att se till att jag ska vara i fred, vilket uttrycker sig i att hon drar upp sitt finaste pepsodentleende och låter som hon kom från helvetet i fall det kommer nån och stör. man har ju iallafall uppbackning;) En lite rolig sak inträffade då en god vän och jag pratad...